Ny forskning visar att det svenska linderödssvinet är den enda ursprungliga svinrasen norr om Alperna som bevarats

Det svenska skogssvinet troddes länge ha dött ut i slutet av 1800-talet. I själva verket lyckades det med en rejäl portion tur och tack vare några få framsynta individer överleva industrialismens och standardiseringens tidevarv. År 1992 återuppstod det som lantrasen Linderödssvin. Nu visar sig Linderödssvinet därtill vara världsunikt. De nya rönen publiceras i dagarna i en ny bok – Linderödssvinet, skriven av Ronny Olsson och Martin Ragnar.

Nyligen har ett omfattande arbete med att DNA-analysera ett större antal individer av Linderödssvin genomförts i samarbete med Sveriges Lantbruksuniversitet. Analysen visar tydligt att linderödssvinet är unikt och inte har några nära släktingar i genetiskt hänseende bland andra svinraser. Samtidigt har också ursprunget till svinen på Skånes Djurpark kunnat spåras till lantbrukaren Olof Andersson i Södra Pårup i Linderöds församling – en man som av samtiden var känd för att gå sina egna vägar och som höll sina svin på ett traditionellt sätt.

Under stora delar av 1900-talet verkade svenska staten aktivt för att i tidens anda standardisera och förbättra raser på olika sätt. Skogssvinet var på vippen att utraderas på denna väg. ”Men tack vare motsträviga och egensinniga bönder och framsynta museientreprenörer står vi nu ändå här med en population av livs levande linderödssvin”, säger Ronny Olsson, en av författarna till boken. ”Därtill vet vi numera också att linderödssvinet inte bara är det enda oförädlade lantrassvinet i Sverige – utan det enda norr om Alperna”, fyller författarkollegan Martin Ragnar på. För vid sidan av linderödssvinet är det bara det östbalkanska svinet i Bulgarien, Turopoljesvinet i Kroatien, Ibercosvinet i Spanien och bisarosvinet i Portugal som är lika ursprungliga. Detta faktum gör också det långsiktiga bevarandet av Linderödssvinet till en viktig del av Sveriges åtaganden i relation till FN:s konvention om biologisk mångfald.

Att Linderödssvinet är den enda lantrasen av svin i Sverige är välbekant sedan länge. En inventering av äldre husdjursraser gjordes i början av 1990-talet och ledde fram till att åtta svin av äldre härstamning identifierades. Dessa fick utgöra basen för den genbank för vad som kom att kallas Linderödssvin som grundades 1992. De flesta av de åtta svinen hade kopplingar till ett bevarandearbete som bedrivits av Skånes Djurpark i Höör sedan tidigt 1950-tal, men deras tidigare ursprung var höljt i dunkel. Fram tills nu alltså.

Tamsvin har hållit i det landområdet som idag är Sverige i omkring 6000 år. Under denna långa tidsrymd har svinen, naturens platsbundna förutsättningar och människornas kultur format varandra. Den tamsvinsras som på detta sätt formats i Sverige benämndes under medeltiden Ollonsvin eller senare Skogssvin – i båda fallen ett namn som tydliggör det intima sambandet mellan svinet och dess huvudsakliga livsmiljö. För även om svinen var tama och hölls hemma vid gården under sommartid så var det mest karaktäristiska med dessa svin att de under långa tider fick ströva runt i den ädellövskog av främst bok och ek som frodades i hela Götaland och större delen av Svealand. Där utgjorde bokens och ekens ollon en favoritföda för svinen. De sista resterna av denna traditionella svinhållning försvann kring sekelskiftet 1900 och fångades just vid denna tid också i diktens form av Nobelpristagaren Erik Axel Karlfeldt.

KONTAKT

Föreningen Landtsvinet bildades 1992 för att bevara=spara/skydda linderödssvinet som en oförädlad lantras samt att verka för en sund och naturlig svinskötsel. Föreningen är av Jordbruksverket godkänd som registerförande förening med godkänd avelsplan för rasen linderödssvin.

Boken Linderödssvinet är skriven av Ronny Olsson och Martin Ragnar och publicerad av föreningen Landtsvinet på Gäddsax förlag.

Presskontakt: Martin Ragnar, martin@sockerslottet.se 073-5209695

www.landtsvinet.se

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *